Min sorg efter Markus, som dog när han var femton, finns i denna låt. Jag glömmer aldrig. Kanske min bästa låt…? Många har tyckt det i alla fall.
Den var från början bara en kort ”snutt” som jag spelade om och om igen på mitt piano och sjöng med inlevelse. Det var på nittitalet. Flera år senare byggde jag på snutten och den blev en hel låt. Texten är delvis ett uttryck för sorgen, men kan också ses som en kärlekssång.
Låten har fått fin kritik från en låtskrivarcoach och en Artist- & Repertoar-ansvarig i USA.