Min tjugoåriga son låg inne på sitt rum och tänkte mörka tankar om hur han skulle få slut på allt.
Dörren var stängd. Han hade knappt visat sig de senaste dagarna, förutom korta sträckor mellan badrummet och sovrummet. Han åt nästan ingenting. Han bara låg där i sin säng och blev allt magrare. Jag satt vid min synt i vardagsrummet och prövade att komponera en låt. Hans smärta gjorde djupa avtryck i min själ. Men jag visste att förutom allt det mörker min son släppt in i sin själ de senaste åren fanns där så mycket mer. Där fanns en vänlig och fin pojke med ljusa och vackra framtidsdrömmar. Att prata med honom om det hade inte fungerat. Han ville inte lyssna. Då kom orden till mig där vid synten, vägg i vägg med sonens rum. The pain that you feel is a flower that you grow in your soul garden. Och hela texten kom att handla om denna inre trädgård, där vi kan odla både tistel och prunkande pioner. Jag kände mig maktlös inför hans lidande. Musiken är ofta ett sätt för mig att bearbeta det svåra, men också att göra något gott av det. Soul Garden blev också titeln på mitt album som kom ut 2013.