Genomskinlig. Någon sa till mig en gång att jag var det. Som om någon annan kan läsa mina tankar. Jag tycker hemskt mycket om den här låten. Själva inspelningen gick också annorlunda till, den var spontan och utan alltför mycket tillrättaläggande. Lite av ett experiment. En natt kom den till, i mörkret. Jag kunde inte ta i för mycket för då kunde jag störa min son som sov i rummet intill. Så jag nästan viskar fram den. Svaghet och sårbarhet igen. Teman som kommer igen. Det är nog min mest genuint autentiska låt.
Vem är ”you” i låten? Gud? En människa? Det är upp till dig att fundera på.