Jag tror att världen blir en bättre plats när vi är oss själva. Om vi vänder på det så innebär det, att när människor inte är sig själva, de varelser de skapats till, när vi inte spelar den sanna rollen som är vår alldeles egen, då blir världen inte så bra som den hade blivit annars. För jag tror nämligen att vi alla är här av en särskild orsak. Det finns ett högre syfte med vår tid här. Och vår stora uppgift och utmaning är att hitta det syftet. Varför är du här? Vad är din passion? De två frågorna hör ihop.
När vi blir stilla och lyssnar till den där inre rösten, som bara hörs eller känns när vi går undan från världens larm och andas djupa andetag, då kan vi återknyta kontakten med vårt syfte, då kan vi känna svaren på de viktiga frågorna. De är viktiga för dig, men även för oss andra här på jorden. För lever du inte i harmoni med din innersta orsak, ditt egentliga syfte, anledningen till att du är här – då undanhåller du dina medmänniskor de rika frukter som växer fram ur din personliga inre trädgård. Vi går alla miste om så mycket glädje när vi undanhåller oss själva och varandra de frukterna.
Så det är inte egocentriskt eller världsfrånvänt att söka sina inre svar. Det handlar inte om navelskåderi eller ansvarslöst självförverkligande för att vinna framgång och blunda för andras behov. Det handlar om att vi bygger världen tillsammans och för att den ska bli bra behöver vi bygga med vars och ens äkta passion, glädje och kärlek.
Vilken är din orsak att leva här?