Ingela Berger föreläser. Foto: Ewa Graff
”Vinnare är förlorare som reste sig upp och försökte en gång till.” Det tycker jag är ett väldigt bra citat. Det var Dennis DeYoung som sa det. Han är musiker och låtskrivare, som jag. Och citatet passar mig så bra, särskilt idag, för just idag känner jag mig som en vinnare. Det gör jag inte alla dagar. Om du läst mina blogginlägg tidigare så vet du att de inte alltid är ljusa och segervissa. Men idag vill jag dela med mig av den positiva känslan, den optimistiska och modiga känslan.
Det sägs att det man inte dör av gör en starkare. Kanske stämmer det inte på alla, men delvis kan det nog vara sant. För min egen del fick jag gå många långa omvägar. Vid tjugosex hade jag tre små pojkar, var nyskild och arbetslös i en stad långt från mina föräldrar. Vid trettifyra hade jag träffat en ny man och min fjärde son var född. Jag hade ännu inte etablerat mig på arbetsmarknaden, när skulle jag ha hunnit det? Jag kom in på två teaterskolor och skaffade mig sammanlagt fem års scenisk utbildning. Senare blev det även några universitetspoäng. Samtidigt försökte jag stjäla mig all tid jag kunde för att sitta vid pianot och stå i min lilla hemmastudio och skriva låtar och sjunga. Jag hade kontakt med flera musikförlag och skivbolag under de åren. Förlagsavtal på några låtar hade jag fått. Och mycket positiv feedback. De ville höra mer. Men sedan kom jag inte längre. Telegram records sa att jag lät intressant. Men samtidigt hade en annan tjej skickat in material till dem. Hon hette Titiyo.
Jag kämpade envist på med allt detta, mellan blöjbyten och smutstvätt. Mitt i allt var min lille Markus svårt sjuk, och dog när han var femton. Och som om inte det var nog visade det sig att min yngste lille kille hade Aspergers syndrom.
Genom alla svårigheter och motgångar har jag alltid innerst inne trott på mig själv och att jag har något att ge världen. Vissa dagar, månader, år, har jag kämpat i hård motvind. Jag har upplevt svek, skilsmässa, dödsfall och svåra sjukdomar i familjen. Jag har varit arbetslös och fattig. Jo, det finns fattiga här i vårt rika land. Men inom mig har jag ändå alltid känt mig rik. Är inte hundra egna låtar en skatt? Eller alla artiklar, nyhetsbrev och blogginlägg jag skrivit genom åren? Och fina barn och barnbarn, ja, jag har uppnått en hel del trots allt.
Nu känner jag mig stark. Jag har en inkomst och jag har en meningsfull uppgift. Jag växer och utvecklas varje dag och njuter av att få dela med mig till andra av mina erfarenheter och kunskaper som jag samlat på mig genom åren. Jag föreläser och samtalar med människor hela dagarna och det känns väldigt bra! Jag får ge inspiration och hjälpa andra att tro på sig själva, att resa sig och försöka igen. Människor kommer fram till mig och tackar mig. Och berömmer mig. Och säger att jag gjort skillnad i deras liv.
Jag är förloraren som reste sig och försökte en gång till. Och en gång till. Och igen.
Håller du med om att jag är en vinnare? Kanske är du också en?
Comments are closed