Nya tag. Igen. Lämna det gamla och svänga in på en ny väg, hur många gånger har jag inte gjort det redan? Sommaren och nyåret är två tidpunkter, vägskäl, då jag brukar omvärdera och ta ut ny kompassriktning. Och jag har velat så mycket, velat ha allt, göra allt som är roligt. Skapa webbplatser här, driva egen butik där. Och visst. Allt det där var bra. Det har utvecklat mig. Jag ångrar ingenting. Man lever bara en gång sägs det.
Men…
Jack of all trades?
Varför har jag haft så svårt att prioritera och välja rätt? Jag är en livsnjutare och en mångsysslare. Jack of all trades and master of none? Nej, det stämmer väl inte riktigt? Jag kan mycket, men har ofta inte haft självförtroendet att våga hela vägen. När jag säger så brukar många som känner mig bli förvånade. Jag är en tjej med skinn på näsan som djärvt kastat mig in i nya föresatser och erövrat nya marker. Och jag har skridit till verket med tillförsikt och haft kul längs vägen. Jag har visat andra vägen, jag har varit coach och företagare. Mycket energi och beslutsamhet har jag satsat i alla mina projekt. Somliga har gått bra, andra dåligt. Jag har aldrig gett upp. Jag har velat så mycket och jag har haft så mycket att ge. Det har jag fortfarande.
Negativ feedback sätter djupa spår
Mitt självförtroende har pendlat mellan högt och lågt. När det varit på topp har jag presterat mycket och kommit en bit framåt. Men jag har förstått att jag är väldigt beroende av andras erkännande för att jag ska orka vidare. När människor gett mig beröm och visat att de trott på mig, då har jag vuxit och orkat kämpa på. Men ofta har människor varit svalare och mindre intresserade av det jag gör, och gissa vilket som satt djupast spår i mig? Den negativa eller uteblivna feedbacken har gnagt inom mig och omedvetet har jag undrat vad jag gjort fel. Varför duger jag inte? Är jag inte tillräckligt bra? Då har jag blivit feg och hittat på annat som jag egentligen inte borde eller ville göra. Det har funnits tider då jag knappt ens sjungit i duschen för att jag tappat tron på min förmåga. Men djupt inom mig har jag ändå vetat. Vad som är viktigt.
Nu coachar jag mig själv
Jag är bra på att motivera och inspirera andra. Men jag behöver så mycket själv. Den här bloggen handlar om att vara den du är. Vad betyder det för mig? Vad är viktigast för mig? Nu coachar jag mig själv. Ställer frågor och lyssnar. Vad är din passion, Ingela? Vad ska jag svara? När allt går trögt och vilsenheten smyger sig på, vad vill jag då?
Och nu kommer det. Ni anade det:
Min musik är det viktigaste för mig.
Jag vill berätta min historia med musik
Så nu har jag valt. Igen. Jag prioriterar. För hundrade gången. Jag suckar djupt och vet inom mig att det här är det som får mig att må bäst. Att få skapa musik (och texter) är faktiskt det som jag är bäst på av allt jag är bra på, trots alla försök att hitta andra lösningar. Jag kommer inte undan nu. Det känns starkt inom mig. Så nu börjar jag om och tänker att jag ska skriva om min musik och försöka sprida min musik här. Berätta min historia med musik. För jag tror också att den historien kan hjälpa andra att våga tro på sig själva. Men jag är fortfarande orolig. Hur ska jag kunna nå ut? För att orka fortsätta behövs någon som lyssnar. Några som lyssnar. Många som lyssnar. Jag har ingen förmögenhet att satsa i detta projekt. My song is my treasure. Så heter faktiskt en av mina låtar. Men den har jag inte ens spelat in ännu. Så fort jag har det ska jag lägga upp den här. Jag skrev den för ganska många år sedan. En del av mina låtar är skrivna för ganska många år sedan. Jag har mycket förlorad tid att ta igen. Är det värt det tror ni??
”If I’m Honest” heter en av mina låtar, och den tycker jag passar bra att avsluta detta med. Lyssna här och gilla och dela: http://snd.sc/19FHXTT
Comments are closed