Något är fel. I Sverige är vi överens om att alla barn ska ha samma rättigheter. Ändå finns det barn som inte räknas in. Som ingen ser. Som hamnar utanför.
Det kan börja i fattigdom, segregation, med en diagnos, med föräldrar som har problem eller att hjälpen ser så olika ut beroende på var man bor. Vissa får hjälp, andra inte. I värsta fall leder det till att barn inte klarar skolan. Därifrån kan vägen tillbaka vara väldigt lång.
Inga barn får hamna utanför. Om barnkonventionen vore svensk lag skulle det vara svårare för vuxna att glömma bort, att inte se, att inte ta ansvar.
Vi tror gärna att vi nått så långt och att vi har en bra skola och vård till exempel, men ännu finns ofantligt mycket att göra för att få det samhälle där alla känner sig välkomna och uppskattade, och där alla får vara den de är – accepterade och respekterade med sina unika egenskaper, styrkor och svagheter.
Jag har skrivit under på unicef.se/utanför. Gör det du också!