Det kanske är din sista dag, det vet du inte.
Vad finns det för anledning att hålla dig tillbaka?
Varför gömma all din lust och längtan?
Vem förbjuder dig att leka? Att skratta, sjunga och vara den du är?
Vem har lurat i dig att du är oviktig, ointressant, att du inte har något att komma med?
Vem har sagt att livet är hårt och fyllt av kamp, strävan och lidande? Du behöver inte förtjäna att leva! Du lever redan – släpp motståndet! Kasta bort skygglapparna!
Ställ dig högst upp på ett berg och ropa ut över världen:
Hallå! Här är jag! Jag vill leva helt och fullt! Härmed tillåter jag mig själv att ta plats i världen! Att uttrycka mig själv och att acceptera mig själv!
Jag har full rätt till min plats i världen och ingen hindrar mig att inta den, varken någon annan eller jag själv, för jag är född till denna värld precis som alla andra. Ingen är större än jag och ingen är mindre än jag!
Jag lovar att försöka älska mig själv och också försöka älska andra, för jag inser att alla människor har sina egna prövningar och svårigheter att gå igenom. Jag förlåter dem att de inte alltid kan älska eller uppskatta mig, eftersom jag själv så ofta älskat och uppskattat otillräckligt. Det är inte deras sak att bekräfta mig, men jag bekräftar mig själv och känner empati med alla dem som, liksom jag, inte alltid lyckas vara sitt bästa jag.
Andra människors beteenden är alltid antingen kärlek eller ett rop efter kärlek. Och de blir för mig vad jag väljer att vara för dem. Vi speglar oss i varandra.
Jag erkänner deras inre storhet liksom min egen. Vi är alla ett. Om jag tänker illa om någon annan skadar jag i förlängningen mig själv. Det jag sänder ut i världen kommer tillbaka till mig.
Jag vill ta vara på den korta tid vi har tillsammans här på jorden och det finns inte tid för förminskande och begränsande tankar längre. Från och med nu vill jag bejaka min själs rop efter frihet.
Vi har inte tid för småsinthet och petitesser. Jag följer mitt hjärtas röst!